Skeingeborg ~ Sevärt i Skåne

Skeviaborg

Skeingeborg byggdes som ett centrum i det dåvarande ärkebiskopslänet Björkeberga län troligen med ärkebiskop Absalon som byggherre. Genom en handling från 1100-talets mitt vet vi att Björkeberga län hade donerats till Lunds domkyrka. Länet omfattade i stort sett nuvarande Verums socken. Arkeologiska undersökningar har visat, att Skeingeborg uppfördes under 1100-talets andra hälft. Murarna var ursprungligen 5 meter höga och hade en väktargång på krönets insida. Mitt på borggården låg ett stort trähus och längs murarna fanns enklare hus. Läget på borgön gjorde borgen lätt att försvara. Borgen upphörde att existera redan under 1200-talets andra hälft. Den har inte beskjutits eller bränts men är nedriven, kanske tvingade en belägring borgherren att ge upp. Borgen var en av Danmarks största 1100-talsborgar och den mest regelbundet byggda. Varför man byggde denna ”praktborg” i norra Skånes skogsland är ännu en gåta. En anledning kan ha varit att man sökte en trygg plats där den farbara Helgeån korsades av en väg. Kanske var borgen en kontrollplats för produktionen av järn och tjära eller var den en gränsfästning invid den gamla riksgränsen? Borgen var okänd fram till 1924 då landsfiskal Fluhr i Vittsjö i ett brev till riksantikvarien berättade om borgen. Källa: Länsstyrelsen Skåne.Vid utgrävningarna under åren 1949-50 på-träffades bl.a. medeltida detaljfynd bestående av bultlås, ryktskrapa av järn, fragment av sporre och ring.I hörnet mellan östra och nordöstra murarna fann man två små speltärningar, tio mynt, tre mynt med präglat namn Waldemar, ett med biskopsbild med namn Andreas Sunesen, en liten hammare, en lång smalryggad kniv, en led av ett grovt gång-järn, järnspik och flinta. Intill ena muren troligen rester från husbyggnad, skärvor, kalk och bränd lera. I rasmassorna påträffades djurben av svin, nötdjur, fågel och fisk.Att Borgön även har varit boplats under stenåldern ger ett stort antal fynd belägg för. Bland annat har påträffats 12.000 flintor varav 550 kan hänföras till stenåldersredskap, en grönstensyxa och ett femtiotal krukskärvor.Källa:Byahornet Skånsk historia Thore Brogårdh.