Bjärnums Hembygdsmuseum
Samlingarna har sitt ursprung från 1860 då soldaten John Åkesson Peto vid nyodling av en åker vid sin gård i Slättaröd strax väster om Bjärnum, fann det blivande museets första föremål, en dolk av flinta. Dagens Hembygdsmuseum kan därför sägas ha byggts upp under en period på 150 år.I början på 1880-talet påbörjades rivningen av socknens 1100-tals kyrka. Atto Peto, som var son till soldaten John Åkesson, tyckte att detta var alldeles förfärligt. Han var bara 17 år gammal då han 1881 skrev till dåvarande riksantikvarien Hans Hildebrand i Stockholm och påtalade vad som skedde i Bjärnum. Riksantikvarien blev intresserad av ärendet och reste med tåg till Halmstad och därifrån fortsatte han till Bjärnum ridande till häst. Tack vare denna insats av den unge grabben finns det idag fotografier av den gamla kyrkan samt en del av kyrkans inredning bevarad.Denna framgång för den unge Atto Peto inspirerade honom och blev början på ett livslångt arbete med att vårda det gamla i hembygden.Efterhand samlades en betydande del av bruksföremål från den gamla bonde- och bygdekulturen. Även arkeologiska fynd från en för länge sedan svunnen tid togs till vara. I början förvarades samlingarna i Atto Petos hem i Slättaröd. Även hans barn, Åke och Karin, började intressera sig för detta arbete. Under många år var det familjen Peto som ensam fick svara för alla kostnader för vad som anskaffades.128 år efter att riksantikvarien varit i Bjärnum och tittat på kyrkan som höll på att rivas så insåg vi att det här skulle vi kunna göra något av. Tack vare fotografier och ritningar från 1881 så kunde vi bygga upp en liten del av den gamla medeltida kyrkan här i museet.Den 18 april i år (2010) kunde vi inviga den på ett delvis medeltida sätt.På förslag av Atto Peto, som var bokbindare, inrättades år 1923 Norra Åkarps kommuns Hembygdsnämnd, och han blev själv dess förste ordförande och kassör med uppdrag att själv svara för ekonomin och anskaffa de medel som behövdes för att driva verksamheten. Övriga ledamöter i den första Hembygdsnämnden var folkskollärarna N. P. Servin och Johan Rydstad, Bjärnum, fru Hilma Nordqvist, Hemmeströ och lantbrukare Axel Johnsson, Hillarp.Efterhand blev det blygsamma kommunala anslag till Hembygdsnämndens arbete, men fortfarande var det personliga initiativ och insatser genom familjen Atto Peto, som gjorde det möjligt att år efter år utöka samlingarna. Deras hängivna arbete och ekonomiska uppoffringar blev efterhand uppskattat av bygdens folk. Detta medförde att det blev allt vanligare att samlingarna utökades genom värdefulla gåvor av olika museiföremål. Folket i bygden hade fått klart för sig att ”de gamla sakerna” togs om hand på ett bra sätt.Oavbrutet från 1923 till 1948 då Atto Peto gick ur tiden var han ordförande och kassör i Hembygdsnämnden. Under sina sista år var han märkt av sjukdom och dottern Karin tog över alltmer av arbetet. Karin Peto blev också efter faderns död den självklara efterträdaren som både ordförande och kassör. Hon fortsatte med dessa uppdrag till årsskiftet 1973/-74 då Bjärnums kommun uppgick i Hässleholms kommun.Ett gott stöd i hembygdsarbetet blev Bjärnums Fornminnesförening som bildades 1952. I denna var handlaren Åke Peto ordförande och drivande kraft ända till sin bortgång 1973. På hans initiativ uppsattes 1952 en ryggåsstuga från Visseltofta i Hembygdsparken. År 1956 placerades där också en snickarverkstad och tillika bostad som ursprungligen stått vid Vedjesjön. Genom Fornminnesföreningen förvärvades också marken för gravfälten i Hässleberga och Mala, samt den gamla brytstugan i Slättaröd. Riksantikvarieämbetet handhar skötseln av ”Mala stenar”.År 1952 utfärdade Åke och Karin Peto ett gåvobrev till Bjärnums kommun innefattande alla de föremål i museet som inköpts och anskaffats genom familjen Petos privata utlägg och initiativ. Denna storslagna gåva var förbunden med en önskan att hembygdssamlingen för alltid skulle vårdas och förbli i Bjärnum.Genom en donation från en till USA utvandrad Bjärnumsbo Henrik Pedersen, har museets utökats. Den år 1965 erhållna gåvan innehöll många värdefulla saker, även om den inte var anknuten till övriga föremål.Källa:Bjärnums Museum & Fornminnesförening
