Sankt Olofs källa

St Olofs källan i Hallaröd

Olav II Haraldsson eller Olov den Helige (ca 995-1030) var den norske konung som försökte ena riket mot fylkenas stormän samt kristna Norge. Olav lät döpa sig i Rouen i Frankrike. Han stupade i slaget vid Stiklastad den 29 juli och fick sin grav i Nidarosdomen. När berättelser om underverk vid hans grav spred sig fick Olav helgonrykte och kyrkan blev vallfartsort för hela Norden. I folksägnerna framstår Olav som ett skyddshelgon mot de hedniska onda makterna.Många offerkällor antas ha tradition ner i förkristen tid. Under missionstiden på 1000-talet e Kr försökte man ändra den hedniska kulten genom att knyta olika helgonnamn till källorna. Under medeltiden, ca 1050-1500 e Kr, fick källkulten ett uppsving och många och speciella riter tillkom genom direkt medverkan av den katolska kyrkan.Efter reformationen, 1536, ansågs helgonkulten vidskeplig och primitiv. Kyrkan försökte nu på olika sätt utrota den, men intresset för källorna levde delvis kvar, ibland ända fram till slutet av 1800-talet. Det gällde främst seden att offra pengar samt att dricka av och tvätta sig i det helbrägdagörande källvattnet. Vid 1600-talets slut började också läkekonsten bli intresserad av hälsokällor och surbrunnar.Hallaröd var både under medeltiden och senare ett välbesökt centrum för Sankt Olofskulten. Den största helgdagen var naturligtvis Olofsdagen den 29 juli. Man offrade pengar eller kanske mat och bad om hälsa, välgång och om det dagliga brödet. Olof höll också vilddjur, ormar och troll borta från kreaturen och han beskyddade och välsignade årsväxten.Vallfärden till Hallaröd offerkälla avslutades vanligen med ett besök på marknaden som hölls i närheten av kyrkan. Vid 1700-talets mitt flyttades marknaden till Hörby.Källa:Länsstyrelsen i Skåne

Fotograf Rosandra Nilsson

Booking.com
Translate »