Skåne har sedan medeltiden varit en gränsprovins. Här finns många försvarsanläggningar av olika typer och från olika tider. De äldsta har rötter i fornborgarna från yngre järnålder. Flera är kungliga borgar som byggdes på strategiska platser och tjänade både som försvarsanläggningar och förvaltningscentra. I Skåne finns även många senmedeltida, ännu bevarade, borgar och fasta hus samt skansar, garnisoner, regementen och övningsfält.Skåre skansar är ett ca 100×700 stort befästningsverk som består av vallar med bastioner, vallgravar och skansar. Vallarna är uppbyggda av sten och jord. Anläggningen började troligen uppföras som kustförsvar redan på 1600-talet. Skansarna förstärktes sedan under Karl XII:s krig. Enligt en anteckning från 1729 ska de ha fullbordats 1717.Skåne har varit krigsskådeplats vid flera tillfällen, särskilt under de upprepade dansk-svenska krigen på 1600-talet. Sommaren 1709 kapitulerade svenskarna vid Perevolodja. Kort därefter gick ryssarna till anfall mot östersjöprovinsernas viktigaste fästning vid Riga. Samtidigt planerade Danmark en landstigning för att  återta förlorade områden, bland annat Skåne. Generalguvernören Magnus Stenbock lät omedelbart iståndsätta fästningarna Landskrona och Malmö. Med kavalleri bevakade han den skånska västkusten, men en dansk armé om 15 000 man landsteg vid Råå. De besegrades fyra månader senare vid Helsingborg.För att hindra att en sådan invasion upprepades utarbetade generalkvartermästaren Magnus Palmquist hösten 1711, på Karl XII:s order, direktiv för ett provisoriskt försvar av vissa särskilt utsatta orter längs Skånes väst- och sydkust, bland annat Skåre.Källa:Länsstyrelsen Skåne