Sissas stuga i Snöarp
Sissas stuga som är en ryggåsstuga härstammar troligen från sekelskiftet 1600-1700.Vid efterforskning har det framkommit att här bodde en man vid Ola Jönsson. Stugan som fått namn efter sista ägaren, står nu kvar som minnesmärke. Här kan vi se hur folk i gamla tider bodde. Sissas far hette Sven Persson. Han kallades ”Stölle-Svennen” eftersom han jobbade i stallet vid gården i Snöarp.”Stölle-Svennen” kom hit med sin familj omkring 1855. Före dem bodde här en trädgårdsmästare som hette Vinqvist.Sven Persson kom hit från ”Buddatorpet” i Glimåkra socken. De fick tillsammans tre flickor. En av dem ,Ingrid, dog vid 11 års ålder. De andra var Hanna och Sissa. Hanna lär ha varit arbetsam och rask. Hon brukade säga till sin far, som var läskunnig och i sin ungdom funderat på att bki skollärare. ”Ä dä nöd o seda mä naisan över en bog” Då menade hon. blev ingenting utfört.Om Sissa sades det att hon var tillbakadragen och tystlåten. Familjen hade en fosterbarn ett tag som hette Johan. Det sades att Sissi var glad i honom, men mer blev det inte. Den familjen dog ut eftersom ingen gifte sig.Sissas far dog 1921. Han var född 1828. Kerstin, Sissas mor var född 1820 och dog 1892. Hanna dog före sin far. Det är inte klarlagt när. Sissa var född 1854 och dog 1934.Jag har mina första minne av henne det året. Hon dog då i mitt hem när hon inte längre kunde klara sig själv. Hon ville inte till fattighuset som dett hette på den tiden. Det berättas att när Sissas far var som bäst igång med torpet hade han 2 o 3 tigerfärgade kor som ibland körde med. Den sista han hade köptes på Osby marknaden år 1915 av Sven Nilsson, Denningarum, som var släkt med dem.När Sissas far dog 1921 var Sissa 67 år gammal och hon blev ensam på torpet men bodde kvar till 1933 på hösten,allså i 12 år. Då bröt sjukdom sakta ner hennes hälsa. Min mor, Ester Strömberg brukade säga ”Stackars Sissa, hon går däruppe, ensam och grubblande över sin sjukdom”. Min far Jöns Strömberg köpte torpet efter Sissa och väl var det Östanå Fabriks AB ville köpa det. De skickade upp sin skogsvaktare med en butterkaka för att få köpa. Så gick det till förr. Hade torpet haft en manlig ägare hade säkert konjaksflaskan kommit fram för att lättare få honom att sälja. Hade Östanå fått köpa hade inga hus stått kvar i dag -det är ett som är säkert! Under alla år när det stod tomt höll far tak på boningshuset. Det var från 1933 till 1951. Då engagerade sig Ture Ekstrand med väldig entusiasm i att iorningställa stugan. På några år repererade vi och rätade upp stugan på vår fritid. Den var då ganska fallfärdig. Även uthusen gjordes vid. Sedan dess har ”Sissas stue” varit en samlingspunkt för föreningar och privata sällskap. Varje år har här dessutom varit friluftsgudstjänster med 500 till 600 besökare med början 1962. År 1973 lades ett nytt tak på stugan. Visserligen ett modernt på grund vi inte hade råd ned annat.Nytt spåntak lades dock 1988 och jag hoppas och tror att husen ska stå kvar många generationer ännu. Text av Bertil Strömberg
Foto Rosandra Nilsson
Pos: 56.329073, 14.048182
Badplatser i Östra Göinge
Företag i Östra Göinge
Matställen i Broby
Sevärt i Broby
