Ingeborrarpsgården

Av gårdens tre längor har boningshuset som till sin typ är ett så kallat ett sydgötiskt hus,den ålderdomligaste karaktären och antas vara från första hälften av 1700-talet.Byggnadstypen utmärks av att mittdelen är en knuttimrad ryggåsstuga som utgjorde själva bostaden där man sov, lagade mat och ägnade sig åt hantverksysslor.På vardera kortsidan finns en bod- eller förrådsdel,ett härbärgshus,i skiftesverk.Byggnadstypen har en lång tradition i de norra delarna av Skåne och kan följas tillbaka till medeltiden.Förr i tiden kunde härbärgshusen under sommaren användas som sovutrymme för gårdens tjänstefolk och de äldre barnen.En av dem kunde också fungera som vävkammare.Logen i skiftesverk och stallet,byggt både i korsvirke och natursten,dateras till 1800-talets mitt och har genom renoveringsinsatser återställs till ett äldre utseende.Gårdens längor är sedan slutet av 1800-talet rödfärgade,innan dess får man tänka sig att timret stod obehandlat.Takens material har skiftat under åren.I äldre tid var de torvtäckta,senare har de haft såväl halm som vass och stickor.Till Ingeborrarp hör en backstuga,återuppförd på en äldre grund samt en rekonstruerad skvaltkvarn,en kvarntyp som spelade en viktig roll i självhushållningens tid.Gården var i bruk in på 1950-talet.Källa:Länsstyrelsen Skåne

Translate »