Disas ting

Enligt en tradition skall en gång ”Jungfru Disa” hållit ting på den här platsen, därav namnet på fornlämningen. Fornlämningen är en rektangulär stenkrets, 36 meter lång och 16 meter bred.År 1920 gjordes en arkeologisk undersökning av en del av området. Det visade sig då, att det fanns ett kullerstenslager innanför stenkretsen och att brända människoben låg spridda över kullerstensytan. På två ställen, i mitten och strax väster om mitten, var kullerstenarna skörbrända (eldpåverkade). Lämningarna tolkades som resterna av en grav från äldre järnåldern, ca 500 f Kr – 400 e Kr.Det finns även andra tolkningar. En äldre tolkning går ut på att Disas Ting varit en långdös, det vill säga en grav från yngre stenåldern, ca 3 300 f Kr. Långdösarna bestod av en eller flera gravkammare av stenblock som täcktes av en stor rektangulär jordhög med stående stenblock längs sidorna.Inför Disas Ting står vi alltså med olika tolkningar, båda osäkra. Mer säkert är att det väster om Disas Ting har legat en boplats från sten- eller bronsåldern och ett gravfält från senare delen av bronsåldern. Här fanns det bronsföremål i gravarna som daterar dem till ca 1 000 f Kr. Gravarna var brandgravar där de brända benen och gravgåvorna lagts i en urna av keramik och satts ner i jorden. Vi vet inte hur dessa gravar var markerade ovan jord eller om de var det alls.Källa:Länsstyrelsen Skåne

Foto Rosandra Nilsson
Disas ting Dokument

Booking.com
Translate »