Biskopskällaren

Biskopskällaren på Ivö

Biskopskällaren ingick tidigare i en större byggnad Ivöhus. Ärkebiskopen av Lund Anders Sunesen lät troligtvis uppföra det i början av 1200-talet.Närheten till den framväxande staden Åhus 18 kilometer sydost om Ivö och Skrebeån som förband Ivösjön med Östersjön bidrog till att Ivö vid denna tid låg väl placerat för förbindelser med omvärlden. Här tillbringade den danske ärkebiskopen sina sista år. Anders Sunesen föddes omkring år 1161 och tillhörde den då mäktiga Hvide-ätten. Han studerade teologi filosofi och juridik vid Oxford Paris och Bologna och var en period lärare vid universitet i Paris. Efter studietiden återvände han hem till Danmark omkring år 1190. Han blev då prost vid domkyrkan i Roskilde och fick en högt uppsatt tjänst som kansler hos Knut VI. Som kunglig kansler fick han god användning av sina studier. När den franske kungen Filip II August strax efter sitt bröllop begärde skilsmässa fick Anders Sunesen i uppdrag att hindra skilsmässans genomförande. Han lyckades väl och påven förklarade äktenskapet giltigt. Makan var kung Knuts syster Ingeborg. Hon återinsattes som drottning av Frankrike först år 1213. År 1201 efterträdde Anders Sunesen sin fars kusin Absalon som ärkebiskop av Lund. Liksom Absalon ledde han flera korståg mot de ännu inte kristnade baltiska länderna. I samband med det sista av två korståg som gjordes mot nuvarande Estland år 1219 berättas om hur danskarna fick sin flagga. När Anders Sunesen under ett avgörande slag stod på en kulle och bad för danskarnas framgång svarade Gud genom att sänka ned ett rött tygstycke med ett vitt kors på från himlen. Tack vare Dannebrogen som är flaggans namn gick danskarna segrande ur striden. Sunesen blev sedan kvar två år i den nygrundade staden Reval (Nuvarande Tallinn) För att organisera den nybildade kyrkan. När Sunesen återvände hem år 1221 var han svårt sjuk. Enligt traditionerna ska han ha drabbats av spetälska en infektionssjukdom som numera botas med antibiotika. Hans kvarlever undersöktes 1923 och man kunde konstatera att Sunesen lidigt av både svår värk eller ledgångsreumatism och ett benbrott på vänster ben som aldrig läkt. Då sjukdomen troligtvis gjorde det svårt för honom att fortsätta som ärkebiskop bad han om att få sluta sitt ämbete eller sina kyrkliga tjänst något som påven till att börja med inte ville gå med på då det är en helig rit instiftad av Gud. Först efter ett par år fick han tillstånd att lämna ämbetet och 1224 godkändes en ny ärkebiskop av Lund. Vid denna tidpunkt hade Sunesen troligtvis redan flyttat till Ivö. Att han avsade si ämbetet som ärkebiskop och flyttade till Ivö betydde däremot inte att han drog sig tillbaka. Ända fram till sin död 1228 verkade Sunesen aktivt för att dominikanerkloster skulle börja byggas i Danmark. Det är också möjligt att han varit inblandat i både bygget av S:t Ursulas kyrka på Ivö och Bäckaskogs kloster som ligger 4 kilometer sydväst om Ivö kyrka. Anders Sunesen begravdes i Lunds domkyrka troligtvis i full biskopsskrud. De föremål som man fann vid gravöppningen går idag att se på Domkyrkomuseet i Lund. Källa Länsstyrelsen Skåne

Sankta Ursula kyrkan och den heliga Ursulas offerkälla ligger strax utanför kyrkogårdsmuren.

Fotograf Rosandra Nilsson

Booking.com
Translate »