Turistattraktioner i Skåne

Pärlor i Skåne

Smörhålan

Smörhålan Snapphanegrottan i Hägghult.

Sägner berättar att skogfolket Snapphanarna hade i smörhålan sitt matföråd. Av detta fick grottan sitt namn. Bönderna i trakten framför allt bonden på gården lämnade mat till grottan. Dessa bönder hade själv varit motståndsmän och Snapphanar. När området började bli ockuperat blev de enbart bönder igen. Så småningom avtog antalet snapphanar av många anledningar som avrättningar, pardon (nåd) och avfärd till Danmark. Efter Johan Gyllenstiernas edkrävartåg våren 1677 började det bli mycket obekvämt för bönderna att ha minsta med Snapphanarna att göra. De hade ofta ryttare inhysta på gårdarna och de hade med sina namn tvingats att lova svenskarna trohet. Sina bössor hade de fått behålla för att bekämpa Snapphanarna. Det kan vara en vandringssägen, men så här berättade en ortsbo härom året: I smörhålan kunde Snapphanarna hitta lite mat när de kom förbi. Ofta rodde en bonde dit med mat. Fanns inga svenska ryttare i närheten kom en Snapphane över sjön och hämtade maten. En gång i slutet av Snapphanetiden kom en ensam skogsman en kväll roende över sjön i en eka. Kanske är det den siste Snapphanen. Han fick ett matknyte av en bonde och sedan började han staka ut båten igen med åran. Han stod upprätt i båten. Bonden sköt honom i ryggen så han dog. Text Rune Aronsson

I August Cederborgs historiska roman Önnestads präst uppmärksammas Smörhålan. Han beskriver Smörhålan i närheten av Hägghult som en ganska bred rämna i berget som betäcks med ett tak av ris och jord på stockar. Grottan sägs vara ett tillhåll för skogsmän. I denna grotta instängdes under den danska invasionen i Skåne 1709-10 Önnestads präst alias pastor Andreas Gemzéus som fånge för att senare föras vidare över sundet. Enligt romanen skulle pastorn överrumplats vid ett ställe som kallades Skälle-Jössens. Marken framför hålan kallas än idag för Grävlingehagen.

Translate »