Kalkugnsruin

Kalkugnarna Adam och Eva

I kalkbrottet, några hundra meter sydost om slottet, har sannolikt brytning pågått sedan medeltiden. Då användes kalken till många kyrkobyggen och vid epidemierna, digerdöd och pest under 1300-talet, ströddes torrsläckt kalk över liken för att förhindra smitta.År 1865 uppfördes två kalkugnar av tyska ugnsbyggare. Ugnarna var lika stora och hade samma utseende och form. En av ugnarna förstördes vid en brand i början på 1900-talet och ersattes av en danskbyggd ugn. Den nya ugnen kallades Eva och var större än den äldre ugnen, Adam.Vid kalkbrottet lastades kalkstenen i tippkärror som gick på räls. De lastades därefter om på större, hästdragna vagnar för transport till kalkugnarna. Tidigare fanns ett hisstorn, vilket gjorde det möjligt att få upp kalkstenen till ugnarnas överkanter. Bränslet och den färdiga kalken lagrades i de lador som låg intill. En del kalk kördes till järnvägsstationen och övrig kalk hämtades av lantbrukare eller byggmästare.Adam eldades med ved och krävde tillsyn dygnet runt. Här blandades aldrig bränsle och kalksten, utan påfyllningen skedde i skilda öppningar. Detta gav en mycket ren kalk. Eva däremot hade i botten en rist på vilken bränslet och kalkstenen varvades, varför kalken inte blev lika ren som i den äldre ugnen. Eva eldades med kol och behövde inte någon nattpassning. Av 60 000 kg kalksten utvann man 14 000 kg bränd kalk.Adam och Eva har stått overksamma sedan 1940-talet.Källa:Länsstyrelsen Skåne

Foto Rosandra Nilsson
Kalkugnarna Adam & Eva Dokument

Booking.com
Translate »